5.1

Brådskande och allmänna åtgärder skall vidtas enligt Kapitel 1, avsnitt 1.3. För att utföra dessa och andra åtgärder är det nödvändigt att ha kunskaper om olika gasers egenskaper och hur de förvaras samt hur de kan strömma ut från behållare och tankar. Det är också viktigt att kunna bedöma eller beräkna gasers spridning i atmosfären och längs mark- och vattenytor (Ref. 22, Ref. 52 och Ref. 139).

●

Tvätta ned vattenlösliga gasmoln (Metod 51).

●

Mota, styra eller skingra moln med gaser som är svårlösliga eller olösliga i vatten (Metod 52).

●

Minska brand- och explosionsrisken hos moln med gaser som är brandfarliga genom att kyla ned heta ytor eller släcka gnistor och dämpa flambildning.

Impaktering eller återkondensering (Metod 53) kan ibland användas mot begränsade aerosolhaltiga utsläpp av ammoniak, svaveldioxid och klor. Vid läckage från behållare bildar dessa ämnen aerosolhaltiga moln som kan vara ytterst farliga för människa och miljö. Metoden grundar sig på att de små aerosoldropparna i molnet, under vissa betingelser, kan slås ihop (impaktera) till vätska.

Ett gasmoln sprider sig normalt som en plym i vindriktningen men kan under vissa atmosfäriska förhållanden få ett helt annat utseende.
Figur 5-1 visar exempel på detta vid stark kyla och stabila vindförhållanden och mycket låg vindstyrka.

Figur 5-1 visar ungefärligt utseende hos ett 10-15 km långt och smalt moln som rapporterades från ett utsläpp av endast 10 kg klorgas vid -30^oC lufttemperatur, stabila vindförhållanden och mycket låg vindstyrka.

Utseende hos ett 10-15 km långt och smalt moln av klorgas

Figur 5-1

Spridning av ett gasmoln under motsatta vindförhållanden, med mycket kraftig turbulent vind, kan också ge ett mycket oregelbundet utseende som kraftig avviker från normala plymen.

Ammoniak som förvaras och transporteras i stora mängder ger stora mycket hälsofarliga gasmoln vid utsläpp. Ammoniaks speciella beteende och toxicitet vid kontakt med vatten förtjänar särskild uppmärksamhet.

Ammoniak förvaras i behållare och tankar under tryck i kondenserad form som en vätska. Flera större undersökningar har utförts beträffande kondenserad ammoniaks beteende vid utsläpp i vatten (Ref. 81, Ref. 89, Ref. 96 och Ref. 98).

Ammoniak undergår en mycket snabb, "explosionsartad" kokning vid kontakt med vattenytan, men är också lättlöslig i vatten. Hur mycket som upplöses vid ett utsläpp beror på:

1) mängd ammoniak

2) miljöförhållanden och

3) hur utsläppet sker - momentant eller kontinuerligt, på vattenytan eller under.

Sammanfattningsvis gäller att ungefär 60 % upplöses vid utsläpp på vattenytan och över 90 % vid utsläpp under vattenytan.

Den ammoniakgas som bildas går lätt upp i luften och rör sig i vindriktningen som en tät vit dimma (jfr Olycka nr 12). Den upplösta ammoniaken bildar till största delen en lösning av ammoniumhydroxid i ytvattenskiktet där den sprider ut sig radiellt innan den långsamt blandas ner i vattenmassorna. Både kondenserad och gasformig ammoniak, samt även ammoniumhydroxid, har frätande samt hälso- och miljöfarliga effekter.

Figur 5-2 visar hur ammoniumhydroxid i vatten är spjälkad i ammonium- och hydroxidjoner.
	Figur 5-1 Upplöst ammoniak i vatten

Andelen neutral toxisk NH₃ av den upplösta ammoniakmängden ökar med stigande temperatur och pH, från t.ex. 0,2 % vid 10^ºC och pH 7,0 till 15 % vid 25^ºC och pH 8,5. Vid de sistnämnda betingelserna (som uppstår vid inblandning av 1 g ammoniak i ett ton 25-gradigt vatten) dör vissa fiskar vid kort tids exponering.

Gasmoln av ammoniak är vattenlösliga och kan tvättas ned med fina vattenstrålar (vattendimma) enligt Metod 51 (jfr Olycka nr 12).

Upplöst ammoniak i vatten bildar ammoniumhydroxid som är en bas (alkaliskt ämne) som kan behandlas med neutralisationsmedel enligt Metod 71.

Sök
	Kapitel 5 Åtgärder mot löskomna kemikalier