Exempel:

Aceton, etanol, fosforsyra, glykoler, isopropylalkohol, metanol,

metyletylketon, monoetylamin, natriumhydroxidlösning, propionsyra, propylenoxid, svavelsyra, ättiksyra, ammoniumhydroxid (från upplöst ammoniak)

5.3.1

Allmänna åtgärder

Brådskande och allmänna åtgärder skall vidtas enligt Kapitel 1, avsnitt 1.3.

En kemikalie som upplöses i vattnet bildar ett växande "moln" i vattenmassan. Det är viktigt att mäta koncentrationerna i molnet för att följa kemikaliens spridning och för att kunna bedöma risker för miljön, fiske, rekreationsområden, färskvattenintag m.m.

5.3.2

Särskilda beteendemönster

 - utsläpp av helt vattenlösliga vätskor i stillastående vatten

Uppblandning  i vatten av en helt vattenlöslig vätska sker långsamt under vissa betingelser. Detta gäller särskilt om vätskan är mycket lättare eller mycket tyngre än vatten och om vattnet är stillastående och saknar turbulens. Figur 5-3 – 5-5 visar beteendet för metanol (Ref. 71) resp. svavelsyra (Ref. 70) vid utsläpp i stillastående vatten.

 Figur 5-3

 Figur 5-4

5.3.3

Olika behandlingsmedel

Kemikalieutsläpp som upplöses i grunt vatten kan ibland blandas med olika behandlingsmedel för att minska skadeverkningar på människa och miljö (Ref. 69,  Ref. 94 och Ref. 95). Sådan behandling kan vara verkningslös på djupare vatten eller i områden med stark ström eller hög vattenomsättning.  Exempel på sådana behandlingsmedel är:

Behandlingsmedel mot kemikalieutsläpp i vattenmassan kan vara verkningsfulla främst mot ämnen som upplöses helt i vattnet (tillhör Klass D) och ibland även med partiell löslighet, dvs övriga klasser med bokstaven D (GD, ED, FED, FD and SD).

Ett reduktionsmedel, ferrosulfat, användes vid ett tillfälle (se Olycka nr 27, Ref. 100) vid behandling av utläckande kromföreningar. Behandlingen utfördes genom att säckar med 11 ton ferrosulfat tömdes från ett ytliggande fartyg så att ämnet sjönk och spreds över vraket som låg på 17 m djup. Ferrosulfat reducerar 6-värda kromföreningar till 3-värda som är mindre farliga för miljön.

Vissa behandlingsmedel (t.ex. aktivt kol och flockningsmedel) som appliceras på utsläppet absorberar den utsläppta substansen och för den till botten. Vid användning av ett sådana medel måste samråd först inhämtas med ansvarig myndighet eller expertis.

Ibland används behandlingsmedel ombord i pråmar eller tankar/bassänger i land, dit förorenade vattenmassor pumpas från en utsläppsplats (se Olycka nr 02 och Olycka nr 06 samt Ref. 63, Ref. 87 och Ref. 97). Aktivt kol används ofta på detta sätt och är ett välkänt

medel för absorption av många olika organiska ämnen. Enligt vissa undersökningar är  aktivt kol ett effektivt hjälpmedel vid rening av vattendrag från olika kemikalieutsläpp (Ref. 72, Ref. 86, Ref. 90 and Ref. 102) medan andra källor menar tvärtom att aktivt kol inte är lämpligt som behandlingsmedel mot sådana kemikalieutsläpp (Ref. 74).

Metod 71 beskriver användning av neutralisationsmedel mot utsläpp av syror och baser.

Metod 72 visar en mobil reningsanläggning för mindre vattenmassor (dammar etc.) som har system för filtrering och neutralisation samt behandling med flockningsmedel och aktivt kol.