Ägaren 1719 och 1723 är densamma som den i släktträdet
som benämns
Johan Olofsson
född omkring 1690.
Vid 1688 står det ”Olov ?”. Namnet Olov stämmer ju som farsnamn
till Jan Ohlsson (Johan Olofsson). Frågetecknet efter Olov står kanske för det
möjligen svårläsliga efternamnet ”Sigfredsson”. Den vid 1666 angivna
Sigfred
Bengtsson
är därmed kanske (?) Johan Olofssons farfar och skulle
därmed kunna vara släktens första namngivna anfader.
Johan Olofsson
(Jan Ohlsson) är
dock den hittills mest säkerställda anfadern till släkten. Hans
son
Mats Jansson
övertog Storgården och dennes söner
Mats
och
Olof
Mattsson
flyttade som tonåringar från Storgården till Stockholm på
1760-talet. De började kring 1770 att kalla sig Loström, det
namn som de var välbekanta med och som innehades av båtsmännen
på Storgårdens båtsmanstorp vid Loskälva.
Mats
Loströms son Carl Fredrik
Loström (1786-1827) bedrev studier i Uppsala där han omkring år 1800
ändrade stavningen av Loström till Looström för att komma ifrån det
utlandsinfluerade uttalet "Låström". En annan anledning var också att
skilja efternamnet från båtsmännen (på
Storgårdens båtsmanstorp) och deras efterkommande som vid den tiden
fanns utspridda i regionen Stockholm-Uppland.
Carl Fredrik Looström är gemensam
anfader till alla nu levande medlemmar av Lohäradssläkten (som
fötts med namnet Looström).
Storgården i
Hållsta by, Lyhundra härad, Lohärad socken i Uppland hade på sina ägor
två båtsmanstorp varav det ena låg i ett område som hette Loskälva.
Torparna där var båtsmän och indelta soldater.
Båtsmännen
på Storgårdens båtsmanstorp vid Loskälva fick vid sin inskrivning som
indelta soldater alltid namnet Loström oberoende av tidigare namn och
ursprung. Ibland fördes namnet vidare till barnen. Det är dock inte känt
om någon nu levande bärare av namnet Loström eller Looström har sina
genealogiska rötter från någon av båtsmännen i Loskälva. Deras släktnamn
kan ha dött ut. Båtsmännen från Loskälva har samlats i "trädet"
15 Loskälva trots att de sinsemellan
inte är släkt med varandra och därmed inte bygger upp något egentligt
släktträd.
Den
etymologiska förklaringen till Loskälva är att "Lo" naturligtvis härrör
från "lodjur" medan "skälva" inte har med "darra" att göra utan kommer
från ett fornsvenskt ord "skialf" med innebörden "utsiktspunkt" och är
besläktat med engelska "shelf" klippavsats, hylla.
Under nästan
hela 1600-talet förekommer stavning med dubbelvokal "oo" ofta jämsides
med enkel vokal "o" i ord som lodjur (loodiur 1681), Lohärad (Looheradh
1684) och Loskälva (Looskielfua 1684).
Mot
slutet av 1600-talet började stavningen med enkelt "o" långsamt att
dominera, t.ex. Lohäradh (1717) och Loskiälfwa (1725), varvid stavningen
med dubbelt "oo" så småningom försvann.