Norrbrobasaren

Norrbrobasaren

Utsikt från Södra Blasieholmshamnen över Strömmen mot Slottet och Norrbro (1890-talet)

Nuvarande Norrbro blev färdigbyggd 1807 efter 50 års planering och arbete. Dessförinnan förbands Stadsholmen (Gamla Stan) och Norrmalm med pålade träbroar söder och norr om Helgeandsholmen. Dessa träbroar skadades ofta av den strida Norrström och raserades ibland helt av vårfloden.

På den halvcirkelformade ytan öster om brons passage över Helgeandsholmen anlades 1832 en park med restaurangverksamhet. Parken som fick namnet Strömparterren blev vid mitten av 1800-talet en välbesökt mötesplats.

Målning från ca 1850 med vy från Strömparterren

mot en del av basarlängan och Riddarholmskyrkan i bakgrunden

1838-39 byggdes den s.k. Norrbrobasaren - en långsträckt byggnad på brons västra sida över Helgeandsholmen.

Adolf Bonniers boklåda längst i söder och Café de la Croix som sista utpost motnorr. Däremellan låg “galanteribodar”, hattstofferarbutik, sidenkramhandel och Labatts tobaksbutik.

Norrbrobasaren blev under drygt 60 år ett ledande promenadstråk i stadens sociala, kulturella och kommersiella liv. Där fanns bland annat boklådor som blev mötesplatser för konstnärer, vetenskapsmän, författare och skådespelare.

Norrbro blev“snobbrännan”, där hela Stockholm mötts. Där flanerade “Norrbrolejonen” i sina höga, ljusgrå felbhattar och granskade de promenerande skönheterna genom sina lornjetter. År 1904 revs Basaren

Butikerna

Basarlängan bestod vid invigningen 1839 av 25 butikslokaler som disponerades av 14 näringsidkare. Några av innehavarena disponerade flera lokaler, de flesta dock bara en. Bland de ursprungliga innehavarna fanns följande:

bokhandlaren Adolf Bonnier

cigarrhandlaren Del Monte

klädeshandlaren P. A. Harling

tapetseraren A. W. Müller

Lundqvist färdiga kläder

hattmakaren C. Lorentz

kram- och sidenhandlaren J. A. Molin

galanterihandlaren Benjamin Leja

bokhandlaren L. G. Rylander (1851 övertagen av P. A. Huldberg) sidenkramhandlaren N. E. Personne

galanterihandlaren M. Jakobsson

hattstofferaren C. E. Schubert

klädeshandlaren C. G. Sundström

konditor F. de la Croix, som disponerade lokalerna längst i norr.

Flera verksamheter blev mycket långvariga i basaren och andra mer kortvariga. T ex fanns Sundströms klädeshandel här under basarens hela livstid och Bonniers bokhandel i 30 år. Bonniers tillhandahöll öppningsåret, utöver ny litteratur, den nya uppfinningen daguerrotypier och Daguerres egen beskrivning på svenska av den fotografiska metoden samt kameror.

Många firmor flyttade vidare till nya, mer centrala adresser på nedre Norrmalm då denna stadsdel blev allt mer attraktiv under 1800-talets andra hälft inte minst beroende på tillkomsten av Centralstationen och pressens koncentration till Klara.

Norrbro förbinder Norrmalm med Gamla Stan över Helgeandsholmen. På Norrbro tändes Sveriges första gaslyktor som gatubelysning 18 december 1853. Redan 1809 lades tuktad sten på Norrbro, bron var det enda stället i stan fram till 1850-talet som det fanns gatubeläggning på det sättet, annars var det de knaggliga kullerstenarna eller lervälling. På 1830-talet blev Norrbro en överbyggd bro, med affärer längs sidorna, basarer. Det var en av flanörernas favoritpromenader att gå och strosa i de exklusiva butikerna. Så det var inte så underligt att det bron var det som först blev belyst, först med gasljus och sedan även med el-ljus.

Denna bild visar Norrbro år 1880. På högra sidan ses bazarlängan hitom slottet.

Nedan visas två vyer sedda från slottet med basaren till vänster om brobanan. På första fotot syns boklådan i förgrunden.

Samma vy som föregående bild. Här flera år senare med dubbla spårvagnsspår.

1839-1873 drev Adolf Bonnier en bokhandel ("boklåda") i den sydligaste hörnan av Norrbrobasaren under varefter han sålde rörelsen till Claës Julius Looström och Alexis Grönwall där Claës Julius ganska snart blev ensam ägare.

1874-1897 utvecklades Looströms boklåda på Norrbro till en stor välbesökt bokhandel och Claës Julius började även driva ett bokförlag under det snart välkända firmanamnet Looström & Co.

Julius blev förläggare för många böcker av 1800-talets berömda författare, bl.a. August Strindberg.

I Hjalmar Söderbergs självbiografiska roman "Martin Bircks ungdom" strövar huvudpersonen omkring i Stockholm en vinterkväll:

..... Han hade kommit ut på Mynttorget, nordanstormen sopade igen hans ögon med snö, och nästan blind trevade han sig fram mot Norrbro. Han måste åter stanna för att hämta andan vid Looströms boklåda, där dagens berömdheter sutto uppradade i fönstret, …..

1897 flyttade Julius firman från Norrbro till Agnegatan 3 på Kungsholmen där den uppgick i Beijers förlag (bokförlagsaktiebolag).

Under basarens 6 sista år fram till rivningen 1903 innehades lokalen av Bokhandelsaktiebolaget Minerva.

Gösta Hejkorn i mitten av 1900-talet:

Jag minns mycket livligt den gamla Norrbrobazaren, där det fanns så mycket tjusiga saker att beskåda i butiksfönstren. Ute vid stenbarriären mot Strömparterren - åt slottet till - stod den gamle blinde gubben, ett av Stockholms dåtida original, och bjöd ut granna trähästar som han själv snidat och målat. Vad är väl det nutida Norrbro mot den tidens?

I Strömparterren voro vi ofta och beskådade det livliga folkliv, som på den tiden utvecklades där. Strömparterren var överfull med folk under de vackra sommarkvällarna. Tänk vilken plats och tänk vad som skulle ha kunnat göras av densamma, om inte Riksdagshuset kommit och fördärvat hela Helgeandsholmen.

Hur ofta har jag inte hängt på järnräcket där nere och beskådat norsfiskarna, då de i skymningen manövrerade sina stora håvar. Vilka underbara reflexer i vattnet åt alla håll! Och vilket folkliv att studera! Vattnet brusade och forsade på vårarna omkring Strömparterren och på ena sidan mot Operan till låg ett stengrund, där verkliga kaskader bildades och skummet lyste vitt i skymningen.

På Helgeandsholmen bakom Bazaren låg ett myller av gamla pittoreska kåkar, där det var en fröjd att vandra. Där Riksbankens rotunda nu ligger släpade hängpilarna sina mjuka grenar i vattnet. Kan man tänka sig, hur svenska folket kunde tillåta, att stenkolosserna fick placeras på en sådan underbar plats. Nu är Helgeandsholmen förstörd för all framtid. Och nu skall man ju till att ytterligare vandalisera strömmen och slå en trafikbro över till Grand Hotell.

1903 revs basarbyggnaden och på Helgeandsholmen

uppfördes Riksdagshuset som stod färdigt två år senare.