22 december 1882
August Strindberg skall nog inte alltid förstås och tolkas
bokstavligen. I alla fall får vi hoppas att förläggaren Claës
Looström inte gjorde det när han 1882 mottog ett brev från den arge
författaren. Bakgrunden var att slutet på manuskriptet till novellen
"Högre ändamål" i novellsamlingen Svenska öden och
äventyr hade kommit bort. "Sammanbindningsbanan" var
järnvägen mellan Stockholms central och Södra station. Strindberg
skriver den 22 december 1882:
B Br.
Har du fått tag i manuskriptet? Tag alla pojkdjävlarne i en säck
med tegelsten och skaka dem över Clara sjö, häng opp dem i ett rep
och knip dem med glödande tänger, ryck ut oxeltänderna på dem, lägg
dem i en rad på sammanbindningsbanan och elda opp ett gruståg, bränn
av dynamit i byxfickorna på dem, sätt dem under vattenledningen mellan
3 och 4 på morgonen - om de inte vilja bekänna! Detta är det
djävligaste som kan hända en författare!
Vänskapsf. Aug Sg.
============================================================
6 december 1883
Under sin allra första tid i Frankrike, hösten 1883, reagerade
August Strindberg på det franska kosthållet: ingenting dög! I ett
brev skriver han till och med: "Fransmännens hundmat kunna vi icke
äta utan att bli sjuka." Goda vänner hemma i Sverige försåg
honom därför med såväl påsar med ärter som torkad dill. Ärtsoppan
satt alltid som nummer ett i Strindbergs kulinariska högsäte. Från
Neuilly utanför Paris tackar författaren i brev den 6 december 1883
förläggaren Claës Looström för varmt uppskattade
livsmedelsleveranser:
Neuilly den 6 december 1883
Broder Loo!
Under inflytande av fyra tallrikar ärter (legumer!) och sex fattiga
riddare med krusbär nedskriver jag detta tacksägelsetelegram och går
sedan slagfärdig och lägger mig klockan halv åtta, torsdagen
(ärtdagen) den sjätte December adertonhundra och åttiotre. Min
hustru, mina två döttrar (och min ofödda son!) förena sig i
tacksägelsen!
Vännen Strind!
PS. Du kan gärna skänka mig (...) en knippa torkad dill. De tog 12
Frcs i frakt för böckerna! Var det rätt?
============================================================
8 april 1884
1879 gick August Strindberg i personlig konkurs. Detta var något han
i fortsättningen ville undvika, vilket inte hindrade att
växelkarusellen ibland snurrade med en förfärlig fart. I ett brev
från Ouchy i Schweiz till förläggaren Claës Looström den 8 april
1884 söker Strindberg få någon ordning på de gemensamma affärerna.
I förbigående rapporteras också att hustrun nedkommit med sonen Hans:
Ouchy 8 April 1884
Broder Looström!
Din dumma Djäfvel! Du har ju nyss fått accept på 1000-lapp
"för erhållna böcker". Skriv nu öppet till mig - (min
hustru läser icke mina brev mer) - att vi icke må trassla in oss
alltför djävligt så att vi komma på fästning! Antag - som vi nu
icke befrukta - att du ramlar med - då ramlar jag på två växlar. Det
är nu bara vad jag är skyldig dig, så därom är intet att dryfta!
Men, ramlar inte också 2a upplagan av Ödena med för dig och för mig?
Kunna de under några förhållanden tagas som tillgång? Va? Denna
fråga är bara ett juridiskt propos och jag tror visst icke alls du
skall ha något att frukta (med "din rika svärfar" bakom
ryggen.)
Farväl så länge! Och tag icke detta som någon farhåga från mig,
ty jag fruktar varken fan eller trollen! Och så fick jag en son
äntligen! Bon! - Nu är det slut med överbefolkning för mig! Jag har
ingen svärfar jag!
Adjö med Dig
Vännen Strind
============================================================
5 maj 1884
August Strindberg hade många förläggare. Med en av dem, Claës
Looström, hade han i början på 1880-talet en relation vars
ömsesidiga öppenhjärtighet ofta gränsade till såväl fränhet som
oförskämdhet. Looström, som bland annat utgav novellsamlingarna
Svenska öden och äventyr, får 1884 motta ett brev från Strindberg,
skrivet i Ouchy i Schweiz den 5 maj:
Ouchy 5 Maj 1884.
Din Tusan!
Vad pratar du för skit om hedersord! Du skriver: pengar med
omgående om jag får ditt hedersord! Du får hedersordet, men du
sänder icke pengar utan i stället får jag en växel att acceptera på
högre belopp än jag mottager! Begriper du inte att du i och med
detsamma löst mig från mitt hedersord! För den tjänst du gjorde mig
med att utställa växeln har du fått full valuta i äganderätten till
2a upplagan av Ödena "på samma villkor som första." - - - -
- - Vi skola skoja tillsammans, men icke skoja varandra för djefligt!
Svara nu på när växeln förfaller! Var du glad att jag skojar dig på
manuskript till 1a Juni, ty nu har du andra upplagan ("på samma
villkor etc").
Adjö med dig din filur! Och skäll nu! På Vännen Strixberg
============================================================
Ouchy 22 Maj 84.
Broder Loo!
Du börjar bli alltmer Österländsk, både i att icke besvara bref och neka
ett friexemplar till en tidskrift, när du särskildt erhöll tillstånd att
trycka öfver upplagan "Nödiga friexemplar för tidningar och
tidskrifter", hvilka du nu säljer för egen räkning! Du är Österländskare
än sjelfva Österländskarna på Ålandsgatan, och om du nu icke skickar
Herr Poëstion (Du kände ju sålunda hvem du skulle skicka till i Wien!)
ett exemplar af Nya Riket, så skickar jag in Bonnier att kontant köpa
ett exemplar i din boklåda. Likaså till Paris.
På din fråga om Svenska Öden svarar jag icke förr än du svarat på mina
tre frågor som du lemnat obesvarade.
Adressen i Paris är Roger-Miles 22 rue Navarin, såsom uppgafs i ett förr
afsändt bref!
Vänl
Strind
=============================================================
30 mars 1885
August Strindberg avverkade under sitt liv många förläggare. Ofta
handlade hans brevväxling med dem om pengar - eller brist på pengar.
Särskilt irriterad var Strindberg efter Giftas-åtalet 1884, vilket han
ibland misstänkte var igångsatt av illvilliga kvinnoligor. Till
förläggaren Claës Looström i Stockholm sänder han tillbaka en
växelblankett från Ouchy i Schweiz. Följebrevet den 30 mars är
hotfullt:
Ouchy 30 Mars 1885
Bäste Broder!
Jag trodde att i begreppet förläggare ingick just att lämna
förskott. Varför jag ej ville ha några oriktiga papper ute var emedan
jag måste vara betänkt på min hädanfärd efter som
frimurarkäringarne ämna mörda mig. Här har du skiten emellertid!
Vänligen Strind.
Att du inte sänder kvittot skall du få igen på något annat. Akta
dig för Dynamit-orden som jag tillhör!
============================================================
25 januari 1891
Den 25 januari 1891 bor Strindberg sedan ett par månader
inackorderad i en flygel på Breviks gård på Värmdö. Två dagar
tidigare hade skilsmässan från Siri von Essen vunnit laga kraft. Han
var nu sysselsatt med korrekturläsning av ett häfte av novellsamlingen
Svenska öden och äventyr och skriver till förläggaren Claës
Looström:
25 januari 1891
Broder Loo,
Du begär tryckning, men jag begär korrekturläsning, ty efter att
ha läst Häfte I ser jag hur förfärligt miserabelt det är. Stilen
är ännu energisk och flytande men så kommer en bom! Jag har länge
sagt Dig att författare ej kan läsa korrektur på egna skrifter. Att
Du ej kan se när ord felas! Låt en fackman (intet fruntimmer i Herrans
namn!) läsa korrektur.
Vänligen August Strindberg
