I olika sammanhang tillämpas skiftande metoder för att punktera kemikaliebehållare som är inblandade i olyckor. Ibland är det fråga om gasbehållare som man utsätter för gevärseld för att släppa ut innehållet och minska riskerna vid den fortsatta räddningsinsatsen.

I Olycka nr 19 punkterades mindre behållare med brandyxa för att möjliggöra dumpning i havet.

Ibland kan det vara nödvändigt att spränga behållare som är farliga att omhänderta på annat sätt. Då och då spränger man förpackningar, behållare och andra inneslutningar som innehåller explosivämnen.

Olycka nr 22 beskriver en operation där sjunkna kraftigt korroderade stålcylindrar med klor sprängdes på havsbotten utanför den holländska kusten. Räddningstjänsten bedömde att detta var den bästa metoden i stället för att försöka bärga de korroderade och ömtåliga behållarna. Operationen utfördes under mycket noggrann övervakning av det uppvällande gasmolnen.

Dumpning är numera en sällan använd metod att göra sig kvitt kemikalier och farligt gods. Men det händer i undantagsfall att räddningstjänsten sänker mindre förpackningar i havet (Olycka nr 19) och ibland t.o.m. med hela fartyg (Olycka nr 37 och Olycka nr 38) (Ref. 27).

Situationer kan förekomma där sjunkna förpackningar riskerar att gå sönder vid bärgningsförsök. Innehållet kan då spridas ut och skada miljön. I sådana fall kan övertäckning med t.ex. sand, grus eller lera av det bottenliggande godset övervägas (Ref. 80, p 133-147) under förutsättning att det, vid en allsidig bedömning, kan anses berättigat. Även friliggande kemikalieutsläpp på botten kan naturligtvis behandlas på detta sätt.