Kemiska stridsmedel

Sök
	Bilaga 11 Kemiska stridsmedel

B11.1

Bakgrund

Efter andra världskriget dumpades stora mängder ammunition i både Nordsjön och Östersjön. En del av denna ammunition innehöll olika typer av kemiska stridsmedel varav senapsgas har varit den ojämförligt vanligaste typen av fynd som fiskare gjort. Sådana stridsmedel dumpades som lös ammunition i områden som är utmärkta med A och B i Figur 11-1. Av dessa stridsmedel har särskilt senapsgas visat sig kunna ge risker vid fiske. Senapsgasammunition påträffas ofta även på platser utanför de utmärkta områdena.

Två områden i Östersjön har efter andra världskriget varit inblandade i åtskilliga fiskeincidenter med kemiska stridsmedel. Dessa områden ligger ca 40 nautiska mil sydost Gotlands sydspets och ca 15 nautiska mil ost Christiansö. Inom dessa två områden är ammunitionen friliggande. Den är inte innesluten i sänkta fartyg (som i Skagerrak) och ligger på sådana djup att den medför risker för fiskare. FOI i Sverige har utarbetat en översikt för HELCOM om Dumpade C-stridsmedel i Skagerak och Östersjön (Ref. 104).

År 2003 gav svenska Kustbevakningen ut en internet-baserad informationsskrift till svenska fiskare om Kemiska stridsmedel till sjöss med upplysningar om risker vid fiske samt vägledning om hur de skall agera vid kontakt med sådana fynd (Ref. 135).

Dumpningszoner och rekommenderade riskområden för kemiska stridsmedel

Figur 11-1

Dumpningszoner och rekommenderade riskområden för kemiska stridsmedel

Fem riskområden A – E är markerade i kartan. I områden A och B dumpades lös ammunition medan det i områden C – E sänktes hela fartyg och pråmar lastade med ammunition. De egentliga dumpningszonerna har utmärkts med rött i kartan.

Vid befraktningen av ammunition till områdena A och B påbörjades dumpning troligen längs de gulmärkta transportvägarna från lastningshamnen Wolgast i Tyskland innan ankomsten till de egentliga dumpningszonerna.

Tabell 11-2 visar översiktligt vad som är känt beträffande de fem områdena.

Sydost Gotland

(110-120 m djup)

Lös ammunition

Främst senapsgas i flygbomber

Mindre mängder nysgaser och tårgaser

Runt och ost Bornholm

(75-110 m djup)

Lös ammunition

Främst senapsgas i flygbomber

Mindre mängder nysgaser och tårgaser

Södra inloppet

till Lilla Bält

(20-30 m djup)

Sänkta pråmar med ammunition innehållande nervgaser och kvävande/lungskadande ämnen (ex. fosgen)

Norska rännan

sydost Arendal

(ca 700 m djup)

Sänkta fartyg med ammunition innehållande senapsgas och flera andra kemiska stridsmedel

Väst fyren Måseskär

på Västkusten

(ca 220 m djup)

Sänkta fartyg med ammunition innehållande senapsgas och troligen andra kemiska stridsmedel

Tabell 11-2

Under 1966-2002 förde danska fiskare ca 700 fynd av kemiska stridsmedel till Bornholm (Figur 11-3). Under samma tid finns i svensk statistik 7 fynd av senapsgas, ett fynd av senapsgas + nysgas, ett fynd av nysgas och ett av tårgas (det sistnämnda i träfat). Av hundratals kasserade danska fångster av fisk har ca 90 % varit förorenade av senapsgas och resten av nysgas och tårgas.

Senapsgas är trots namnet ingen gas. Det är en vätska som försågs med förtjockningsmedel så att den blev trögflytande och klibbig. Avsikten var att den lätt skulle fastna på hud, kläder och föremål.

Figur 11-3

Figuren till höger visar hur antalet fynd som förts till Bornholm varierat under åren 1979-2006.

Figuren visar att antalet sjunkit kraftigt efter 1992. År 2006 omhändertogs endast ett fynd.

(uppdaterat 2007-01-06)

Source: Bornholms Marinedistrikt

B11.2

Utseendet hos de ursprungliga senapsgasbomberna

Senapsgas inneslöts vanligen i flygbomber (Figur 11-4 och Figur 11-5) tillsammans med sprängmedel. Flygbomberna var huvudsakligen av två typer. Den ena var ca 160 cm lång och försedd med fyra fenor baktill, den andra ca 100 cm lång och saknade fenor. Båda typerna hade en diameter av 34-36 cm och var konformade framtill.

Två typer av flygbomber

En flygbomb med senapsgas av typen KC 250

Picture source: Bornholms Marinedistrikt

Figur 11-4

Två typer av flygbomber

Figur 11-5

En flygbomb med senapsgas av typen KC 250

Bombernas höljen var tillverkade av tunn plåt som hos den dumpade ammunitionen långsamt angreps av korrosion i havsvattnet. Metallhöljena har nu ofta försvunnit helt. Om höljen finns kvar skadas de lätt när ammunitionen fastnar i fiskeredskap eller bärgas.
	Picture source: Bornholms Marinedistrikt
	Figur 11-6

Figur 11-7 visar konstruktionen av den typ av senapsbomber med fenor som har benämningen KC 250. Det grågröna lagret närmast metallhöljet är senapsgas i vätskeform med tillsatt förtjockningsmedel som gör att den mycket lätt klibbar fast. Det rödfärgade partiet i centrumröret är trotyl (TNT).
	Picture source: Bornholms Marinedistrikt
	Figur 11-7

Lösmonterade delar (fenor samt centralrör med noskon och detonator) från flygbomben av typ KC 250.
	Picture source: Bornholms Marinedistrikt
	Figur 11-8

Figur 11-9 visar en 10,5 cm artillerigranat (längd 35-50 cm) med senapsgas som påträffades på havsbotten ca 20 år efter krigsslutet. Några sådana fynd har inte gjorts på senare år. De har troligen sjunkit långt ner i bottensedimenten.

Figur 11-9

10,5 cm artillerigranat (längd 35-50 cm) med senapsgas

Picture source:
Bornholms Marinedistrikt

B11.3

Utseendet hos sentida fynd av bomber

med kemiska stridsmedel

Figurerna 11-10 - 11-12 visar fynd av kraftigt korroderade senapsgasbomber. Sådana fynd av hela bomber blir numera allt ovanligare. Bomben i Figur 11-10 är dock från år 2002.
	Foto: Håkan Allgurén
	Figur 11-10


Picture source: Bornholms Marinedistrikt	Picture source: Bornholms Marinedistrikt
Figur 11-11	Figur 11-12

Figur 11-13 - Figur 11-15 visar det nu mest vanliga utseendet hos fynd av senapsgasbomber där bombhöljena oftast helt försvunnit. Den ursprungliga tjockflytande senapsgasen har oxiderat till klumpar av varierande storlek med vikt upp till 80 kg. Ibland ser de ut som lerklumpar. Mindre klumpar kan påminna om obehandlad bärnsten. Färgen varierar från mörkt gulaktig till gråbrun/mörkbrun (ibland nästan svart). Inuti sådana klumpar kan finnas extremt hälsofarlig icke oxiderad senapsgas i form av mer eller mindre tjockflytande smet.

	Picture source: Bornholms Marinedistrikt
Figur 11-13	Figur 11-14	Figur 11-15

Bomberna som dumpades i havet vid krigsslutet innehöll sprängämnen och var ibland t.o.m. apterade med tändrör. En del av fynden har fortfarande visat sig innehålla rester av sprängämnen och tändrör och måste därför behandlas med försiktighet (se Figur 11-16 och Figur 11-17. Såvitt känt har dock ingen explosion inträffat när sådana fynd tillvaratagits i Östersjöområdet. Men vid bärgning och omhändertagande är personalen alltid medveten om risken.


Picture source: Bornholms Marinedistrikt
Figur 11-16	Figur 11-17

Dumpade flygbomber med senapsgas är den sorts kemiska stridsmedel som oftast kommit upp med redskapen vid fiske i Östersjön. Vid enstaka tillfällen har dock även andra typer av bomber, som innehållit senapsgas, hamnat i fiskares redskap. Figur 11-18 visar en oxiderad senapsgasklump som härrör från en s.k. hoppmina. Det är en landmina som vid utlösning hoppar upp någon 10 – 15 m upp i luften varefter den exploderar och sprider förtjockad, kletig senapsgas över ungefär 150 kvadratmeter.

En oxiderad senapsgasklump som härrör från en s.k. hoppmina

Skiss av en hoppmina

Picture source: Bornholms Marinedistrikt

Figur 11-18

Korroderad senapsgas
från en hoppmina

Figur 11-19

Skiss av en hoppmina

Dumpad nysgas från kriget påträffas ibland men har i Östersjön inte hittats i stridsmedel utan bara i trälådor. Lådmaterialet har oftast brutits ned och nysgasen finns ibland kvar som klumpar (Figur 11-20).

Klump av oxiderad nysgas

Figur 11-20

Nysgas

Picture source: Bornholms Marinedistrikt

B11.4

Egenskaper hos kemiska stridsmedel

Egenskaper hos senapsgas

Konsistens	Oxiderad senapsgas kan se ut som lerklumpar. Ibland har de förväxlats med obehandlad bärnsten. Icke oxiderad senapsgas (som kan finnas inuti de fasta klumparna) kan vara en mer eller mindre tjockflytande smet som kan likna olja, gröt, vaselin eller gelé.
Färg	Mörkt gulaktig eller gråbrun/mörkbrun (ibland nästan svart).
Lukt	Skarp lukt som kan påminna om vitlök, pepparrot eller senap.
Beteende	Icke oxiderade senapsgas innehåller ofta särskilda tillsatser som gör att den lätt klibbar fast på hud, kläder och redskap. Senapsgas i vätskeform tränger relativt snabbt igenom tyg och läder men långsammare igenom gummi och plast.

•

Senapsgas är mycket hälsofarlig både vid kontakt med vätskan och dess ånga.

•

Det är särskilt viktigt att skydda ögon och hud.

•

Risken för skador från ångor är störst i varmt väder, stillastående luft och slutna utrymmen.

Medicinska effekter hos senapsgas

Senapsgas tränger mycket lätt in i kroppen via hud, ögon, slemhinnor och andningsvägar.

En förrädisk egenskap är att symtomen inte visar sig omedelbart!

Skadorna uppkommer ofta inte förrän flera timmar efter kontakttillfället.

Hud

Efter några timmars hudkontakt ger även mycket små senapsgasdroppar kliande eller svidande hudrodnad. Efter ytterligare ett antal timmar kan stora vätskefyllda blåsor uppstå. Om blåsorna brister bildas svårläkta sår som lätt infekteras. Blåsorna bör därför på alla sätt hindras från att brista.

Ögon

Vid kontakt med senapsgasångor känner man först att det kliar och sticker i ögonen. Efter tilltagande sveda och rodnad i ögonen uppstår rikligt tårflöde, känslighet för ljus och kraftig svullnad av ögonlocken. Om senapsgas i vätskeform kommer i kontakt med ögonen uppstår skador med stor risk för blindhet.

Lungor

Inandning av farliga luftkoncentrationer av senapsgasångor ger upphov till snuva, heshet, halsont och hosta. Hostan kan bli plågsam, talförmågan förloras och andningen försvåras.

Vid svåra fall av hudkontakt eller inandning uppkommer efter ett antal timmar, förutom ovan nämnda symtom, även en allmän förgiftning i kroppen. I dessa fall kan den skadade drabbas av aptitlöshet, illamående, kräkningar och blodig diarré i kombination med svåra smärtor i bröst och mage.

Senapsgas kan också ge genetiska skador på celler på samma sätt som höga doser av röntgenstrålning eller strålning från radioaktiva ämnen.

Egenskaper hos Andra typer av fynd av kemiska stridsmedel

Här beskrivs några kemiska stridsmedel som vid fiske i Östersjön påträffats mindre ofta än senapsgas. Ibland har de ingått i olika ammunitionstyper. Vid vissa tillfällen har de varit förpackade i trätunnor, trälådor eller andra typer av emballage.

Nysgaser

(”Sternutators”, kväljande, kräkningsframkallande ämnen – ex. Clark I och II, Adamsit) påverkar slemhinnor i näsa, hals och andningsvägar. De ger upphov till nysningar, hosta, rinnande ögon och kraftigt illamående. Effekterna kvarstår upp till två timmar efter det att föroreningen eliminerats

I Östersjön har nysgaser aldrig påträffats i ammunition utan endast i trälådor. Lådmaterialet har numera förmultnat och nysgaser har i enstaka fall under senare år påträffats som klumpar (se figur 11-20).

Nervgaser

(ex. tabun, sarin, soman) är i ren form färglösa, luktfria, oljeaktiga substanser. Föroreningar eller tillsatser kan ge mörkfärgning och fruktaktig lukt. Nervgaser upptas lätt av kroppen genom hud, andningsorgan, ögon och matsmältningskanal. I vätske- eller gasform tränger de lätt igenom textilier och läder. Vanligt gummi och de flesta plaster erbjuder endast kortvarigt skydd.

Nervgaser är extremt farliga. En ytterst liten dos nervgas kan ge huvudvärk, smärtande ögon, dimsyn, pupillsammandragning, rinnande näsa och tryckande känsla över bröstet. En något större dos (liten droppe på huden) kan ge samma symtom följda av kramper, andningssvårigheter, låg puls och till slut andnings- och hjärtstillestånd. Förgiftningen sker på 5-10 minuter om inte behandling sätts in.

Kvävande medel

(lungirriterande, lungskadande – ex. fosgen, difosgen). Fosgen är ett tidigare använt kvävande stridsmedel. Det är en färglös gas (vätska under 8°C) som i låga koncentrationer har en sötaktig lukt som kan påminna om nyslaget hö. Ämnet är förrädiskt eftersom det vid inandning av låga koncentrationer kan vara hälsofarligt utan att ge obehag.

De första symtomen vid fosgenförgiftning är andningssvårigheter, hosta, kvävningskänsla, törst, illamående, kräkning, bröstsmärtor, blåfärgade läppar och fradga ur mun. Senare kommer matthet och inträdande medvetslöshet. Orsaken till symptomen är att fosgen orsakar ansamling av vätska i lungorna (lungödem). Även ögonen kan påverkas och erhålla permanenta skador även om några effekter inte märks i början.

Tårgaser

(”Lachrymators”, ex. kloracetofenon, bromaceton) är flyktiga ämnen som påverkar ögats slemhinnor. De ger svidande och rinnande ögon. De kan även påverka huden och ge lokala hudskador. Effekterna varar inte länge efter det att den skadade förts i säkerhet.

Rökgenererande stridsmedel

innehåller blandningar av svaveltrioxid och klorsulfonsyra som båda är extremt aggressiva mot hud, ögon och andningsorgan. Vissa av dessa medel innehåller fosfor som självantänder vid kontakt med luft. Hudkontakt med fosfor ger svårläkta sår.

B11.5

Åtgärder vid fynd kemiska stridsmedel

Första åtgärder

Hänvisning görs även till tillämpliga delar av svenska Kustbevakningens informationsskrift till svenska fiskare om Kemiska stridsmedel till sjöss med upplysningar om risker vid fiske samt vägledning om hur de skall agera vid kontakt med sådana fynd (Ref. 135).

1.	Ansvariga parter alarmeras enligt på förhand uppgjord plan. Om fyndet misstänks innehålla sprängmedel får det inte flyttas innan det har undersökts av behörig expertis.
2.	Ett fartyg får uppdraget att utföra den första åtgärden beträffande transport av personal, varning av sjöfarande och assistans till inblandade fiskefartyg.
3.	Om fartyg som berörts av incidenten kan gå för egen maskin skall det i första hand anvisas en lämplig saneringsankarplats där räddningsfartyg möter för att bistå med nödvändiga åtgärder.
4.	Fartygstransporter ordnas för desarmeringspersonal och säkerhetsutrustning. Fartygen skall också vara utrustade med säkerhetsutrustning för egen personal.
5.	Fynd av kemiska stridsmedel, förorenat avfall, kasserad fångst etc. förs iland och tas om hand enligt lokala bestämmelser.

Omedelbar sanering av personal som förorenats av senapsgas

Det är ytterst viktigt att hud och ögon, som förorenas, omedelbart rengörs innan senapsgasen hunnit tränga in i kroppen. Varje minuts försening ökar risken för skador. Om både hud och ögon är förorenade måste hjälp erhållas av någon oskadad så att de första åtgärderna snabbt kan sättas in samtidigt enligt nedan. Rör inte ansikte och ögon med förorenade händer. Sök läkarvård snarast möjligt.

OBS !

Stanna på öppet däck om kläder är förorenade. Det är ytterst viktigt att inte sprida senapsgas till rena utrymmen i fartyget.

HUD
●	Besättningsman som kommit i kontakt med kemiska stridsmedel måste hindras från att sprida dessa på fartyget. Han får ej gå in i slutna utrymmen t.ex. styrhytt och pentry eller beröra utrustning etc.
●	Finns pulverformigt speciellt personsaneringsmedel ombord (t.ex. klorkalk/magnesiumoxid) strös detta på förorenade hudpartier och kläder. Saneringsmedlet skall sedan ligga kvar några minuter under mycket försiktig bearbetning. Pulvret borstas därefter bort. Sanera händerna som första och sista åtgärd. Vid tveksam effekt kan behandlingen upprepas (efter avklädning). Finns inget personsaneringsmedel ombord kan mjöl användas.
●	Tag därefter av alla förorenade plagg samt ringar, klockor m.m. Full säkerhet måste råda om att inga förorenade kläder eller föremål finns kvar på kroppen. Arbeta snabbt men försiktigt så att ansikte och ögon inte förorenas.
●	Avlägsna snabbt den (ibland kletiga) senapsgas som kan skrapas av huden med kniv eller dylikt. Arbeta försiktigt och undvik att gnida in senapsgasen i huden eller att sprida den. Senapsgas som är lättflytande bör "nypas" bort med uppsugande material för att hindra spridning på huden. Även detta måste ske snabbt.
●	Tvätta förorenat hudparti med tvål (eller såpa) och vatten. Observera att slemhinnor och underliv är speciellt känsliga för senapsgas. Avsluta med noggrann tvättning av hela kroppen med tvål och vatten.
●	Lägg våta förband på skadade hudpartier. Eventuella blåsor skall icke punkteras.

ÖGON
●	Skölj omedelbart förorenat öga med mjuk stråle av rent och helst ljummet färskvatten under minst 15 minuter. Håll ögonlocken brett isär under sköljningen. Använd ögonsköljanordning om sådan finns ombord. Stäng sedan ögonlocken och rengör de omgivande hudpartierna försiktigt med tvål och vatten. Använd icke någon form av ögonsalva, saneringsmedel eller förband.

Sanering av fartyg och utrustning som förorenats av senapsgas

●	Ett område med minst 30 m radie kring fartyget skall alltid i första hand avspärras.
●	Kontrollera fortlöpande luften utanför avspärrningen. Om utslag erhålls vid luftindikering eller om misstänkt lukt känns skall avspärrningen omedelbart utvidgas.
●	För sanering av fartyget och dess utrustning gäller följande:
	♦	Behov av sanering bestäms och kontroll efter sanering sker med indikeringsutrustning.
	♦	Vid saneringsarbete i slutet utrymme på fartyget skall personalen vara iförd kemskyddsdräkt och tryckluftsapparat.

Sex saneringsmetoder och olika saneringsmedel beskrivs nedanstående punkter 1 - 6. Olika rutiner måste användas beroende på den förorenade ytans egenskaper. Nato har utarbetat en rapport som beskriver destruktion av kemiska stridsmedel (Ref. 136).

Kemiska stridsmedel, t.ex. senapsgas tränger snabbt in i porösa material, t.ex. trä, tyg, gummi etc. Sanering av sådana material är därför svår att genomföra och måste ske med djupverkande saneringsmedel t.ex. DS-2 eller genom kokning.

Dessa metoder kan påverka materialets egenskaper på ett icke önskvärt sätt. Material med hård yta, t.ex. metall, glas etc, suger inte upp kemiska stridsmedel t.ex. senapsgas och kan därför lättare saneras. Lämpliga saneringsmetoder är avspolning med högtrycksspruta, ång- och hetvattensanering eller sanering med DS-2 eller klorkalk. DS-2 är en blandning av dietylentriamin (70 %), natriumhydroxid (2 %) och etylenglykolmonometyleter (28 %).

Saneringsmedlet, DS-2 eller klorkalk, sprids över materielen och får verka under 15-30 minuter innan det spolas av med vatten under högt tryck.

Saneringsmateriel såsom borstar, hinkar, trassel m.m. samt materiel som är svår att sanera är att betrakta som saneringsavfall.

1.	Vädring Senapsgas som (i undantagsfall) kan föreligga i gasform i slutet utrymme avlägsnas genom kraftig vädring.
2.	Tvättning Materiel tvättas med trassel indränkt med varm tvål- eller tvättmedelslösning eller med dieselolja, fotogen el dyl. Alternativt avspolas materielen med varm tvättmedelslösning under samtidig bearbetning med borste. Trassel o.dyl., som använts för avtvättning med fotogen eller dieselolja, insamlas i plåtkärl eftersom dessa ämnen förstör plast.
3.	Högtryckssanering/spolning Spolning med vatten (helst varmt) med högt tryck. Vinkeln mellan vattenstrålen och saneringsobjektets yta bör inte överstiga 30°C.
4.	Ång- och hetvattensanering Behandling av förorenad materiel med ånga eller hetvatten.
5.	Klorkalkslam (1 del klorkalk + minst 3 delar vatten) sprids på saneringsobjektets yta. Slammet arbetas in i ytan med en borste. Det får verka 15-30 min varefter ytan avtvättas/avspolas noga. Finns tillgång till natriumhypoklorit kan detta användas i stället för klorkalk. OBS! Klorkalk och natriumhypoklorit är frätande på ögon och hud. Båda är korroderande på metall och kan skada textilmaterial m.m. Torr klorkalk kan reagera med låga vid kontakt med senapsgas.
6.	Sanering med DS-2 DS-2 sprids på saneringsobjektets yta (0,05 - 0,1 liter per m²) och får verka 15-30 min varefter ytan avtvättas/avspolas noga. OBS! DS-2 är skadligt att inandas och är frätande på ögon och hud. DS-2 är basiskt och korroderande på vissa metaller t.ex. lättmetall och kan skada vissa andra material. Blandning av DS-2 med torr klorkalk eller hypokloriter kan reagera häftigt (brand, explosion) vid kontakt med gnistor eller eld.