Personlig skyddsutrustning är utformad så att den hindrar eller minskar kontakt med farliga ämnen för hud, ögon och andningsorgan. Sådan utrustning måste bäras vid åtgärder mot olyckor med kemikalier och farligt gods där farlig atmosfär har konstaterats eller misstänks.

En detaljerad europeisk standard finns utarbetad för ”Skyddskläder för användning mot kemikalier i vätske- och gasform inklusive vätskeaerosoler och fasta partiklar” som finns utgiven i två delar, EN 943-1:2002 och EN 943-2:2002 (se Ref. 132). Här nedan ges en mycket kortfattad översikt av två av de totalt sex klasser som klassificeringen omfattar.

Typ 1

Högsta skyddsnivå där alla delar av dräkten skall vara helt gastäta och ge högsta skydd mot genomträngning av kemiska och biologiska ämnen samt mot vätske- och gasformiga industrikemikalier, samt vara mycket tåliga mot mekaniska påfrestningar. Andningsluften skall ge övertryck i hela skyddsdräkten.

Underklass 1a: Luftpaketet är placerat på insidan av skyddsdräkten.

Underklass 1b: Luftpaketet är placerat på utsidan av skyddsdräkten.

Underklass 1c: Luftförsörjningen sker utifrån, t.ex. via luftslang.

Typ 2

Skyddsnivå där kravet på skydd mot genomträngning av kemiska ämnen och  industrikemikalier avser lägre koncentration än för Typ 1. Dräkten skall skydda mot genomträngning av vätskor som sprutar kraftigt med lågt tryck från olika vinklar. Dräkten skall vara vätsketät men behöver inte vara gastät. Andningsluften skall ge ett övertryck i hela skyddsdräkten.

Typ 3

Typ 4

Typ 5

Typ 6

Lägre skyddsnivåer.

USA har ett annat  klassifikationssystem baserat på fyra skyddsnivåer, Level A – D, utarbetat av US National Institute for Occupational Safety and Health (NIOSH). De europeiska och amerikanska systemen använder till stor del olika kriterier för sina klassifikationssystem. I vissa delar överensstämmer dock det europeiska Typ 1a med det amerikanska Level A och Typ 1b med Level B.