Metod 85

Tillämpning

Se metodgrupp B4 i avsnitt 1.5.

Systemet kan användas mot utsläpp av vätskeformiga och fasta ämnen som sjunker till botten (tillhörande klasserna S och SD - dvs de med S). Exempel på sådana ämnen är koltetraklorid, koldisulfid, etylendiklorid, etylklorid, tetrametylbly, tetraetylbly, fenol, svavel, tjära, kreosot, tallhartser och vissa bekämpningsmedel (biocider). Muddring skall ske med stor försiktighet så att ämnena sprids så lite som möjligt på botten.

Beskrivning

Det har visat sig att mammutpump (se även Bilaga 7) är en mycket användbar typ av mudderverk för upptagning av kemikalier från inte alltför stora djup (ner till 10-20 m). Systemet har egentligen ingen teoretisk begränsning i djupled. Pumpeffekten blir starkare ju större djupet är. En praktiskt begränsande faktor är dock kompressorn som blir stor och kostsam vid arbete på stora djup. Dessutom blir röret svårt att hantera vid större djup då de sidriktade krafterna blir mycket stora. Riskerna för dykare blir också stora i närheten av den sugande mynningen på röret. I Nordsjön har mammutpumpar använts för bland annat upptagning av sten ned till 60 - 70 m djup. Men det är inte troligt att mammutpump är praktiskt användbar på så stora djup för upptagning av sjunkna kemikalieutsläpp.

Metod 86 beskriver användning av ett större pneumatiskt mudderverk.

Mammutpump (engelska ”airlift”) är en enkel pneumatisk muddringsanordning (Figur 85a). Den består av ett rör som sträcker sig ned till botten. Luft förs, med en kompressor på hjälpfartyget, via en slang ner till rörets mynning eller till ett luftintag på röret. Luften som stiger upp i röret utvidgas och åstadkommer en kraftig uppåtgående ström i röret.
	Figur 85a

Figur 85b visar ett praktiskt arrangemang för upptagning av en sjunken kemikalie med hjälp av en mammutpump. På en ytfarkost (pråm el.dyl.) ovanför muddringsplatsen placeras kompressorn som genom en luftslang förser mammutpumpens munstycke med tryckluft. Pråmen tar också emot muddermassorna, antingen i egna tankar eller i separata containrar ombord.

En dykare hanterar mammutpumpröret som stabiliseras av en tyngd för att motverka de kraftiga rörelserna som är typiska för mammutpumpar och som växer i styrka med arbetsdjupet. Dykaren kan här också reglera tryckluften med en kran på luftröret.

Ett praktiskt arrangemang för upptagning av en sjunken kemikalie med hjälp av en mammutpump

Arne Borlin

Figur 85b

Mammutpump har använts med framgång vid en fartygsolycka där 16 ton pentaklorfenol (PCP) muddrades upp från Mississippis flodbotten på 11 m djup (Olycka nr 06) och vid en operation där en sjunken pråm tömdes på sin last av svavelsyra (Olycka nr 07).

Nackdelar

Vid arbete på stora djup (> 20 m) måste mycket stora kompressorer användas. På sådana djup blir dessutom mammutröret svårt att hantera på grund av starka sidriktade krafter. Riskerna för dykare blir också stora i närheten av den sugande mynningen på röret.

Vid upptagning av kemikalier kan dykarnas helskyddsutrustning försvåra hanteringen av utrustningen.