Upptagning av sjunkna utsläpp

med större pneumatiskt mudderverk

Tillämpning

Se metodgrupp B4 i avsnitt 1.5.

Systemet kan användas mot utsläpp av vätskeformiga och fasta ämnen som sjunker till botten (tillhörande klasserna S och SD - dvs de med S). Exempel på sådana ämnen är koltetraklorid, koldisulfid, etylendiklorid, etylklorid, tetrametylbly, tetraetylbly, fenol, svavel, tjära, kreosot, tallhartser och vissa bekämpningsmedel (biocider). Muddring skall ske med stor försiktighet så att ämnena sprids så lite som möjligt på botten.

Beskrivning

Figur 86a visar ett pneumatiskt mudderverk som arbetar med en sänkbar luftdriven pump som får luften från en kompressor på pråmen (se även Bilaga 7). Pumpen består av tre cylindrar som alternerande fylls med sediment av det hydrostatiska trycket under muddringen. Sedimentet pressas sedan uppåt av den komprimerade luften från kompressorn.

Fördelar med denna teknik, jämfört med hydrauliska mudderverk, är:

1) Mudderslammet behöver inte ha vätskekonsistens utan kan hålla upp till 70 % torrhalt.

2) Metoden har inte något teoretiskt största arbetsdjup.

Metod 85 beskriver användning av små pneumatiska mudderanordningar (mammutpumpar).

Nackdelar

Vid arbete på stora djup (> 20 m) måste mycket stora kompressorer användas. På sådana djup blir dessutom utrustningen svår att hantera på grund av starka sidriktade krafter. Riskerna för dykare blir också stora i närheten av muddermunstycket.