Sandoz-olyckan i Rhen   (Olycka nr 09)

Den schweiziska kemikoncernen Sandoz AG, utanför Basel

Många olika hälso- och miljöfarliga kemikalier,
bl.a. kvicksilver- och fosforföreningar samt nitrofenoler.

Den 1 november 1986 uppstod brand i ett lager hos den schweiziska kemikoncernen Sandoz AG, utanför Basel. Branden bekämpades inledningsvis med skumkanoner. Detta hade ingen effekt utan branden växte i styrka. Man övergick till vatten varvid 400 brandmän från 15 brandkårer lyckades släcka branden efter 5 timmar genom att, bl.a. med hjälp av en flodspruta, begjuta eldhärden med sammanlagt 6000 ton vatten.

Rhen är Västeuropas största flod

Släckvattnet förde med sig många ton farliga kemikalier ut i Rhen, bl.a. kvicksilver- och fosforföreningar samt nitrofenoler. Den stora omfattningen av olyckan gav inledningsvis upphov till stor förvirring hos dem som var ansvariga för räddningsinsatserna. Man missade att tillräckligt snabbt informera de närmaste orterna i grannländerna. Av denna anledning förorenades många av de angränsande kanalerna, i bl.a. Frankrike, eftersom slussarna inte hann stängas i tid. Det var också svårt att snabbt få fram fullständig information från Sandoz om vilka kemikalier som hade förvarats i det nedbrunna lagret.

Livet i flodens vatten skadades svårt, särskilt i övre Rhen mellan Basel och Karlsruhe. Mängder av fisk och andra organismer dog. TV-bolag i hela världen visade dramatiska bilder över hur tonvis med döda ålar bärgades ur floden för att sedan grävas ner. Dricksvattenintag för 20 miljoner människor måste stängas av. I Holland manövrerades flodportsystemen så att Rhens hela vattenflöde gick rakt ut i Nordsjön.

Vissa ekologer hävdade att olyckan hade omintetgjort de senaste 10 årens arbete att restaurera flodens biologiska system. Olyckan orsakade stor uppståndelse i hela Europa. Den ansågs vara den största icke-atomolycka som inträffat i Europa på lång tid.

Som en följd av denna olycka började många länder att se över sin beredskap mot stora kemikalieolyckor. De nordiska länderna intensifierade sitt samarbete i "Styrgruppen för Nordiskt Forsknings- och Utvecklingsarbete för Bekämpning av Kemikalieolyckor" som delfinansierades av Nordiska Ministerrådet. Arbetet ledde fram till en gemensam Nordisk strategi för åtgärder mot kemikalieolyckor. Dessutom initierade och finansierade gruppen 101 st FoU-projekt (Ref. 137) inom området. Dessa var såväl nationella som gemensamma nordiska projekt.

Inom Sverige föranledde Sandoz-olyckan ett möte på högsta nivå i maj 1987 för att diskutera ansvarsförhållanden vid kemikalieolyckor och den förebyggande verksamheten att förhindra sådana. Man enades om att inleda ett samarbete i dessa frågor med Räddningsverket som sammanhållande. En samordningsgrupp bildades med namnet SAMKEM (Samordning av befolkningsskyddet och räddningstjänsten inom kemikalieområdet). Gruppens arbete syftade till att effektivisera insatserna och skapa en bättre samordning beträffande samhällets resurser att förebygga kemikalieolyckor samt begränsa och avhjälpa skador vid inträffade olyckor.
 

Orsak till olyckan
Brand i ett lager.

Erfarenheter från olyckan

●

Efter omfattande undersökningar efter olyckan kunde den schweiziska polisen och Sandoz utesluta sabotageteorin.
 

●

Det brinnande lagret  hade allvarliga säkerhetsbrister. Det saknade både rökvarnare och sprinklersystem.
 

●

Om det funnits en grav runt lagret för uppfångning av släckvattnet skulle miljökatastrofen ha undvikits.
 

●

Rutinerna för att alarmera grannländerna och orterna nedströms utefter Rhen fungerade dåligt.
 

●

Under den närmast tiden efter olyckan rapporterades flera mindre utsläpp av farliga kemikalier i Rhen från andra industrier en rapportering som troligen orsakades av det nyvaknande miljöintresset för floden.
 

●

Schweiziska myndigheter insåg efter olyckan det olämpliga i att kemiska industrier sköter sin säkerhet utan inblandning från myndigheterna.

Informationskällor
Ref. 111