Sjunket tankfartyg med saltsyra (Olycka nr 32) |
|
|
|
2000, 28 mars |
Väster om Kullen, norra Öresund, Sverige |
|
|
Saltsyra 33 % (Klass 8) i cylindrisk tank; mycket hälsofarlig och korrosiv vätska; avger mycket irriterande ångor av klorväte; avger klor vid upphettning eller vid kontakt med vissa ämnen. |
På morgonen den 28 mars 2000 kolliderade kemtankern Martina med lastfartyget Werder Bremen väster om Kullen i norra Öresund, Sverige.
Vid kollisionen klövs Martina i två delar och akterpartiet sjönk omedelbart. Den andra delen, som innehöll 600 ton 30 % saltsyra, flöt några timmar innan den också sjönk.
|
|
Sjön var grov och det rådde stark vind med kraftigt snöfall. Två personer kunde räddas från havet av besättningen på sju man. Fruktlösa försök gjordes att kontakta eventuella instängda besättningsmän i det sjunkande förpartiet.
Under de första två dagarna efter kollisionen var det omöjligt att nå vrakdelarna på grund av det hårda vädret. Den 30 mars lokaliserades båda delarna med remotely operated vehicles (ROV:s) av den svenska Kustbevakningen. Lasttanken var oskadad och det var ingen omedelbar risk för läckage från varken lasttank eller bunkertank. Ett bärgningsföretag engagerades för att ta hand om last och bunkerolja.
Bunkeroljan pumpades upp från vraket eftersom den annars kunde ge miljöskador. Saltsyra är vattenlöslig och inte miljöfarlig i mycket låga koncentrationer varför den långsamt släpptes ut under noggrann övervakning med pH-mätare. Dessa operationer utfördes den 20-23 maj och förlöpte utan problem. Miljöundersökning i området efteråt visade inga tecken på miljöskador.
Denna metod, att långsamt släppa ut en farlig syra från en sjunken farkost, har även tillämpats i USA (Olycka nr 07). |
Orsak till olyckan Kollision i hårt väder varvid kemtankern Martina klövs i två delar som sjönk till botten.
|
Erfarenheter från olyckan Det hårda vädret vid olyckstillfället omöjliggjorde en lokalisering av vrakdelarna omedelbart efter olyckan. Efter två dygn hade vädret mojnat men var fortfarande för hårt för dykare varför ROV:s (remotely operated vehicles) användes för att lokalisera vrakdelarna. Bunkeroljan kunde pumpas upp och saltsyra-lasten kunde långsamt släppas ut i det omgivande havsvattnet under kontrollerade betingelser så att miljöskador undveks.
|
Informationskällor
1) Rapporten
"Redovisning av operation Martina" av svenska Kustbevakningen. |